Poster taggade med Komedi
George Costanzas Frogger-rekord slaget
Enligt Twin Galaxies har George Costanzas legendariska (och fiktiva) Frogger high-score på 860 630 poäng från tv-serien Seinfeld nu för första gången i historien besegrats. Pat Laffaye, som tydligen även innehar rekordet i spelet Paperboy, slog rekordet strax innan nyår. Det nya rekordet ligger på 896 980 poäng.
Själv har jag inte spelat detta spel alltför mycket, jag tröttnade ganska fort eftersom det är tämligen repetitivt. Däremot kommer jag väl ihåg avsnittet av Seinfeld som var mycket underhållande. Scenen där George puttar arkadspelet över en högtrafikerad gata sett uppifrån gav en helt ny insikt i spelet, och den tragiska slutscenen var det perfekta avslutet på avsnittet.
Ett Whedon-avsnitt av Glee
Läste just att Josh Whedon kommer att regissera ett kommande avsnitt av serien Glee. Detta fick mig att fundera på om jag kanske ska ge serien en andra chans, åtminstone för ett avsnitt.
Whedon är ju mest känd för att vara hjärnan bakom serien Buffy the Vampire Slayer, men han har gjort en hel del briljant tv-underhållning utöver detta. Som exempel kan nämnas sci-fi-serien Firefly som gick i graven alldeles för tidigt, Internet-musikalen Dr. Horrible’s Sing-a-Long Blog och nu senast serien Dollhouse.
Både i Buffy och Dr. Horrible har Whedon visat prov på utomordentlig musik-förmåga, så det borde inte bli några problem för honom att slänga ihop ett Glee-avsnitt. Jag tror att humorn i serien passar honom ganska bra dessutom.
Detta är inte heller första gången han gör ett gästspel som regissör i en serie. Han har även gjort ett avsnitt av The Office, som naturligtvis innehöll en del referenser till vampyrer. Frågan är om han kan hålla sig från referenser till sina andra serier i Glee. För min del får han gärna referera fritt.
Glee tuffar på
Det verkar som om serien Glee blivit lite av en tittarsuccé redan. Jag skrev om serien i ett tidigare inlägg där jag kom fram till att jag inte tyckte pilotavsnittet levde upp till mina förväntningar. Nu har det gått ett par avsnitt till och man kan bilda sig en lite bättre uppfattning om hur serien som helhet kommer se ut.
Tyvärr tycker jag fortfarande att den är lite småtrist. Tonårsdrama är kanske inte riktigt min grej längre, men det går bevisligen att göra det intressantare än så här. Lärarnas drama är inte heller särskilt engagerande, och Jane Lynch är lite för överdriven som den hatiska cheerleader-tränaren. Det går att få en karaktär rolig genom att överdriva den, men här finns inget subtilt eller humoristiskt alls känns det som.
Sångnumren som borde bära serien blir tyvärr lite förstörda av dålig lipsync, och man rycks ut ur scenerna gång på gång på grund av att det blir så tydligt att de inte sjunger själva. Golddigger-scenen i tredje avsnittet är till exempel något av det konstigaste jag sett på tv på länge, om inte på ett bra sätt.
Nä, jag tror jag står över denna serie i fortsättningen och överlåter den till alla de som gillar den.
Megan Mullally ersätter Jane Lynch i Party Down
Läste just att Jane Lynch ska ersättas av Megan Mullally i serien Party Down nästa säsong. Lynch har tydligen fått en lite större roll i kommande Glee. Jag tror inte att det kommer bli något större problem rent dramaturgiskt, folk byter ju jobb och i synnerhet denna cateringfirma verkar ju inte som något drömjobb precis.
Däremot kommer jag sakna Janes bizarra karaktär med sin torra stil och klockrena kommentarer. Megan Mullally känner jag nog endast från serien Will & Grace och jag hoppas verkligen att hennes karaktär i Party Down kommer skilja sig från den. Jag har dock sett henne i vissa intervjusammanhang och i verkligheten är hon nästan precis motsatsen till sin karaktär, så förhoppningsvis är hon alltså en bra skådespelerska.
Det dröjer dock innan vi får veta, nästa säsong börjar inte förrän 10:e april nästa år.
Futurama snart tillbaka i rutan
Goda nyheter för alla oss älskare av genialisk tecknad komedi: Futurama kommer tillbaka med åtminstone 26 nya avsnitt under 2010.
Det är kanalen Comedy Central som uppmärksammat jordens alla fans som skrikit och gnällt om vartannat och spenderat våra surt förvärvade slantar på DVD-boxar och de fyra filmer som släppts efter att serien tagit slut. De har nu köpt upp rättigheterna till alla gamla avsnitt och beställt en ny säsong av Matt Groening och David X. Cohen.
Samma röstskådespelare har skrivit på för de nya avsnitten, så allt verkar bli som förut. Nu gäller det bara att manusförfattarna sätter sig ner och producerar avsnitt av samma kvalitet som vi är vana vid. Men jag litar på att de inte kommer att göra sina fans besvikna.
Party Down – Bra ny tv-serie
Om du, som jag, är ett fan av Veronica Mars kan jag tipsa om denna nya serie. Serien har just avslutat sin första säsong i USA och verkar ha visats på en mindre kabelkanal och inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Jag har inte hört något om någon mer säsong, men förhoppningsvis kommer den att fortsätta några år till.
Serien handlar om en cateringfirma i Los Angeles vid namn Party Down, ledd av den ambitiösa chefen Ron som drömmer om att en dag kunna öppna en kedja av snabbmatsrestauranger vid namn Soup ‘R’ Crackers. Hans team består av ett gäng mer eller mindre misslyckade skådisar och författare som inte är riktigt lika ambitiösa som Ron. Varje avsnitt avhandlar en tillställning och handlar mycket om gruppens förhållande till varandra, gästerna och livet i allmänhet.
Anledningen till att jag nämnde Veronica Mars i inledningen är att seriens skapare Rob Thomas även varit med och skapat denna serie och att nästan alla skådisar som varit med i den serien är med i denna. Två av huvudpersonerna och minst en gästskådespelare i varje avsnitt ungefär.
Så missa inte denna om du har chansen att se den, den är kul i genomsnitt och hysteriskt rolig ibland.
Reaper – Bästa tv-serien just nu
Jag skulle vilja passa på att slå ett slag för serien Reaper, som av någon anledning inte verkar få den uppmärksamhet den förtjänar. Detta är en hysteriskt rolig serie, med lite allvarliga undertoner om gott mot ont, samt lite action då och då.
Serien handlar om Sam Oliver, som på sin 21-årsdag får reda på att hans föräldrar sålt hans själ till Djävulen innan han ens var född. Detta får han naturligtvis reda på av Djävulen själv, som helt plötslig dyker upp i baksätet på Sams bil när han är på väg till jobbet.
Djävulen spelas helt brilliant av Ray Wise, som en del kanske känner igen som Laura Palmers pappa i en annan bra tv-serie; Twin Peaks. Han meddelar Sam att han nu är anställd som prisjägare för att leta reda på och fånga själar som rymt ur Helvetet.
Detta låter kanske väldigt seriöst men är som sagt fyllt med, ibland väldigt svart och morbid, humor. Sams vänner Ben och Sock hjälper honom på vägen och på senare tid har även de fått lite egna sidohistorier, som till exempel en demon-flickvän (tänk Anya från Buffy The Vampire Slayer) och liknande. Mycket av serien utspelar sig på deras arbetsplats, The Work Bench, där de är tvungna att handska med en övernitisk chef.
Det verkar inte som om någon svensk tv-kanal har upptäckt denna serie ännu, men den närmar sig nu slutet på säsong 2 och det verkar tveksamt om den kommer få en tredje. Vilket skulle vara en otrolig förlust. Om du har möjlighet att se denna serie, gör det. Du kommer inte att ångra dig.
MXC – Most Extreme Elimination Challenge på TV6
Upptäckte till min förtjusning att programmet som Wipeout tagit sin idé ifrån, MXC – Most Extreme Elimination Challenge, börjat visas på TV6 på helgerna. Svenska Wipeout på Kanal 5 är ju, som kanske är bekant, en direkt portning av ett amerikanskt program med samma namn. Troligtvis har de sålt konceptet till ett antal länder som kommer till samma bana och spelar in, ungefär som Fångarna På Fortet var upplagt när det begav sig.
Men Wipeout är alltså uppenbart “inspirerat” av Spike TVs program MXC, där de i sin tur tagit ett gammalt japanskt gameshow-program som hette Takeshi’s Castle och lagt på ett par kommentatorer som pratar fort och är hysteriskt roliga. Varje avsnitt har ett speciellt tema med två påhittade lag som tävlar mot varandra, såsom “Amusement Park Industry vs. World’s Oldest Profession” eller “Desperate Housewives vs. Ultimate Fighters”.
Den Takeshi som det ursprungliga programmet handlar om är ingen mindre än Beat Takeshi (Takeshi Kitano), som numera är en ytterst respekterad skådespelare och regissör i Japan som gjort allt mellan maffiafilmer, blodig action, komedi och historiska samurajfilmer. Ibland allt i samma film. Det stora spontana dansnumret i slutet av den stillsamma och seriösa samurajactiondramat Zatōichi är till exempel totalt opassande men helt fantastiskt kul.
Det kan påpekas att varken MXC eller den amerikanska versionen av Wipeout lider av samma kiss-och-bajshumor som den svenska. Jag vet inte riktigt varför de lagt sig på den nivån i den svenska versionen, men jag kan bara spekulera om att de kanske inte har riktigt lika skarpa skämtskrivare som de amerikanska.