Juliet från Lost flyttar till V
Såg just en kort video med en intervju med några av skådespelarna som kommer vara med i den nya versionen av serien V. Vem ser jag om inte Elizabeth Mitchell från min absoluta favoritserie Lost!
I intervjun pratar de lite om Lost och undrar om hon inte ska vara med i den i kommande säsongen, på vilket hon svarar lite undvikande… Jag hoppas verkligen att hon kommer tillbaka, hon är en av de mest intressanta karaktärerna och det vore synd om vi inte fick vet mer om henne.
Dock så har Damon Lindelof och Carlton Cuse berättat lite om nästa säsong i deras panel på Comic Con och sagt att vi troligtvis kommer få träffa en del karaktärer som vi inte sett sedan säsong ett. Jag antar att tanken är att knyta ihop serien i en symbolisk loop, vilket skulle passa bra ihop med seriens tema.
Glee lever inte riktigt upp till förhoppningarna
Jag såg pilotavsnittet för en ny serie som ska starta i höst; Glee. Jag har nämnt serien i ett tidigare inlägg eftersom jag läst lite om den och tyckt att den verkade lovande. Tyvärr levde det första avsnittet inte riktigt upp till mina förväntningar.
Serien handlar om en spanskalärare på en typisk amerikansk highschool som av någon anledning (jag kommer inte ihåg exakt vad hans motivation var) tar över skolans kör när den tidigare körledaren blir anklagad för sexuella trakasserier. Kören ses av skolans elever som något av det töntigaste som världen har att uppbringa, vilket gör det svårt att locka deltagare.
Will, som läraren heter, lyckas dock samla ihop ett fåtal färgstarka elever som faktiskt kan sjunga. Det är dock knappast skolans populäraste elever, men han lyckas även “övertala” en av skolans football-spelare att gå med för att försöka göra kören lite mer tilltalade för resten av skolan.
Karaktärerna är än så länge inte särskilt djupa, men det är ju svårt att förmedla i det allra första avsnittet så det blir säkert bättre i framtida avsnitt. Problemet med pilotavsnittet är att det kändes lite för slätstruket. Det var dessutom lite för mycket drama och för lite komedi för min smak. En bra serie behöver en blandning av dessa element. Handlingen känns redan förutsägbar och det är svårt att se hur de ska kunna komma på originella historier med detta utgångsläget.
Vi får se helt enkelt. Jag kommer iallafall ge det några avsnitt innan jag ger upp.
Torchwood – Children of Earth
Den engelska science-fictionserien och Dr. Who-spinoffen Torchwood går just nu på BBC i en slags “mini-säsong”. Den består av en miniserie i 5 eller 6 delar som visas med ett avsnitt om dagen denna veckan. Hittills har två avsnitt visats och än så länge håller de spänningen och mysteriet uppe mycket väl.
Handlingen är att en morgon stannar alla barn i hela världen upp i några minuter. De blir helt enkelt helt apatiska och står och stirrar ut i luften. Samtidigt i hela världen. En tämligen originell premiss i mitt tycke. När de vaknar upp fortsätter de som om ingenting har hänt, men några timmar senare händer det igen. Denna gång börjar de även tala unisont och upprepar frasen “We are coming” om och om igen på ett sätt som faktiskt fick mitt nackhår att resa sig lite. Det är bra betyg för en skräckfilmsälskare som jag.
Denna serien har en känsla för detaljer som är sällsynt i tv-serier nuförtiden. Som när en av huvudpersonerna kommer att tänka på att alla barnen pratade engelska, och en annan föreslog att den som styrde dem kanske hade skannat av jorden för att bedöma vilken som var det vanligaste språket, så replikerade en tredje att det skulle varit kinesiska isåfall. Sådanan småsaker är sånt som lyfter en serie i mina ögon.
Jag måste erkänna att jag tycker Torchwood slår Dr. Who med hästlängder, men jag har i och för sig endast sett den första säsongen av den nya serien så den kanske blev bättre sedan.
Top Gear inne på säsong 13
Det populära bilprogrammet från England, Top Gear, är nu inne på sin 13:e säsong och det verkar inte som de tappat fart ännu. Jeremy Clarkson, Richard Hammond, James May och The Stig tuffar vidare i samma välkända spår, vilket är tur eftersom de är väldigt underhållande spår.
Av de tre programmen som visats hittills denna säsongen är mitt favoritinslag testet i avsnitt två, där de testar bilar för tonåringar. De får en budget att köpa en bil för, vilken de sedan får veta även ska användas för att modifiera bilarna på typiska tonårsvis. James May lyckas bäst i mitt tycke, men blir saboterad av de två andra på ett sätt som fick mig att nästan gråta av skratt. Detta blir dessutom ett återkommande skämt i hela inslaget.
I ett avsnitt, jag tror det var det första, avslöjar de även vem The Stig är, men jag har för mig att jag läst rykten om att de bytt ut honom lite då och då under säsongerna som gått och troligtvis har de nu bytt ut honom igen. Det blir ju lite konstigt i fortsättningen när de presenterar honom som mystisk och man då vet precis vem det är…
True Blood – Bästa serien just nu
Inte för att det finns så mycket konkurrens just nu, men True Blood har verkligen levt upp till mina förväntningar denna nya säsongen. Inkluderandet av Michelle Forbes mystiska karaktär Maryann i slutet av första säsongen håller intresset uppe för Taras och Sams rollfigurer, som riskerade att kännas lite utanför när vampyrhistorierna pågår som huvudtema.
I vampyrdelen ökar spänningarna mellan Sookie och Erik när hon mer och mer inser vampyrernas mörka sidor, och hennes förhållande med Bill börjar knaka allt mer i fogarna för varje avsnitt.
Detta är för närvande den enda serien jag följer under sommaren och det känns som om det faktiskt räcker. Eureka kommer igång om någon vecka, men jag känner just nu inget större behov av fler serier. Filmer passar sommaren bättre än tv-serier, helt enkelt.
Bra TV-serier i sommar
Nu är det sommartider och det märks som vanligt i tv-tablåerna både här i Sverige och i USA. De flesta serier har uppehåll och tanken är väl att man ska vara ute i det vackra vädret och slå kullerbyttor i gräset. Har man inte lust att fördriva tiden på sådana hälsosamma aktiviteter finns det dock ett par serier att titta närmare på under sommaren.
Den första, som redan kommit igång, är True Blood som nu går in på sin andra säsong. Första säsongen startade lite skakigt med trevande skådespeleri och lite putslustiga passager men fann snabbt sitt fotfäste. Andra halvan av säsongen fortsatte att bli mörkare och mörkare ända till slutet och denna trenden verkar hålla i sig även denna säsong, vilket borgar för ännu en underhållande säsong med mycket svart humor, spänning, blod och sex.
En ny serie som snart har premiär är Warehouse 13, som beskrivits som en blandning mellan Arkiv X, Indiana Jones och den gamla Bruce Willis-klassikern Par i Brott. Jag ser fram emot denna och hoppas att den kan bli bättre än Fringe, som jag ganska snabbt tröttnade på eftersom den snabbt blev repetitiv och lite väl osannolik.
Den 11:e juli börjar säsong 3 av Eureka som är en ganska lättviktigt men väldigt kul serie om en hemlig stad någonstans i USA där landets ledande vetenskapsmän och kvinnor rekryterats för att jobba och forska fram teorier och uppfinningar för landets och världens bästa. Huvudpersonen är sheriffen Jack Carter som inte tillhör geni-skaran men som allt som oftast får städa upp efter dem när experiment går fel.
En serie som inte börjar förrän i höst, men som jag ändå tänkte nämna här är Glee. Detta är en musikal/komedi/drama-serie som fått väldigt bra respons av de som sett pilotavsnittet. Serien handlar om en spanskalärare som tar över körsången på en amerikansk high school. Jag vet, det låter inte särskilt spännande, men tydligen ska den vara väldigt underhållande.
Sedan finns det ju alltid filmer att roa sig med om tv-abstinensen blir för kraftig.
Futurama snart tillbaka i rutan
Goda nyheter för alla oss älskare av genialisk tecknad komedi: Futurama kommer tillbaka med åtminstone 26 nya avsnitt under 2010.
Det är kanalen Comedy Central som uppmärksammat jordens alla fans som skrikit och gnällt om vartannat och spenderat våra surt förvärvade slantar på DVD-boxar och de fyra filmer som släppts efter att serien tagit slut. De har nu köpt upp rättigheterna till alla gamla avsnitt och beställt en ny säsong av Matt Groening och David X. Cohen.
Samma röstskådespelare har skrivit på för de nya avsnitten, så allt verkar bli som förut. Nu gäller det bara att manusförfattarna sätter sig ner och producerar avsnitt av samma kvalitet som vi är vana vid. Men jag litar på att de inte kommer att göra sina fans besvikna.
Musik i TV-serier
Det finns en del TV-serier som sticker ut lite extra när det gäller musik som används, både i själva avsnittet och när det gäller signaturemelodin. På senare år har dock signaturmelodierna blivit kortare och kortare, och i vissa fall nästan helt uteslutits. En av de första som minimerade denna sekvens var Lost, som endast har en logotype som zoomas in ackompanierat av ett synt-swoosh.
Till en början tyckte jag det var en bra utveckling. Kortare intro betyder ju trots allt mer tid för själva programmet. Men på senare tid har jag börjat längta tillbaka till de gamla klassiska serierna som Airwolf, Macgyver, A-Team och liknande, som verkligen hade signaturmelodier. Ibland flera minuter långa. De fick en liksom i stämning inför avsnittet och man hann sätta sig lite till rätta i soffan. Även nuförtiden får man något glansigt nostalgiskt i ögonen varje gång man hör dessa melodier.
Men vissa moderna serier verkar nu börjat gå tillbaka till lite längre intron, med mer presentation av karaktärerna. Lyckligtvis har de skippat den klassiska metoden med att skådespelaren vänder sig lite överraskat mot kameran och sedan brister ut i ett charmigt eller lite pillemariskt leende, samtidigt som namnet visas.
Ett program med mycket välgjort intro är Chuck. De använder en låt av gruppen Cake som heter Short Skirt/Long Jacket som utnyttjar ett catchigt gitarriff i kombination med en snärtig bas som gör att man blir rent entusiastisk när man hör den. Jag har vid flera tillfällen skruvat upp volymen lite extra när introt börjar och suttit och diggat med ett löjligt flin på läpparna. Och med hjälp av lite YouTube kan du även njuta av det direkt här på sidan.
Roomservice på Kanal 5 – Överlägset bäst
Bland alla inredningsprogram och byggprogram som visas på svensk tv måste jag säga att Roomservice är överlägset bäst. Johnnie och Mattias är riktigt underhållande utan att bli löjliga, vilket kan vara en fin balansgång.
Av de andra kanalernas program är det nog bara Martin Timell i TV4 som kommer upp i samma underhållningsvärde. Resten av programledarna i Äntligen Hemma är dock tämligen slätstrukna och ointressanta. De är säkert trevliga, men inte mycket till underhållare.
Fyrans andra program Bygglov är mer irriterande än roligt, tyvärr. En av programledarna verkar inte heller veta särskilt mycket om bygg och det känns ju lite som en förutsättning för att bli programledare i ett byggprogram.
Fyran hade ju även ett kortlivat program med bröderna Calle och Alex Schulman. Ju mindre sagt om detta desto bättre. Väldigt synd att det sköttes så taffligt, det var ju ett ämne som intresserar mig.
Party Down – Bra ny tv-serie
Om du, som jag, är ett fan av Veronica Mars kan jag tipsa om denna nya serie. Serien har just avslutat sin första säsong i USA och verkar ha visats på en mindre kabelkanal och inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Jag har inte hört något om någon mer säsong, men förhoppningsvis kommer den att fortsätta några år till.
Serien handlar om en cateringfirma i Los Angeles vid namn Party Down, ledd av den ambitiösa chefen Ron som drömmer om att en dag kunna öppna en kedja av snabbmatsrestauranger vid namn Soup ‘R’ Crackers. Hans team består av ett gäng mer eller mindre misslyckade skådisar och författare som inte är riktigt lika ambitiösa som Ron. Varje avsnitt avhandlar en tillställning och handlar mycket om gruppens förhållande till varandra, gästerna och livet i allmänhet.
Anledningen till att jag nämnde Veronica Mars i inledningen är att seriens skapare Rob Thomas även varit med och skapat denna serie och att nästan alla skådisar som varit med i den serien är med i denna. Två av huvudpersonerna och minst en gästskådespelare i varje avsnitt ungefär.
Så missa inte denna om du har chansen att se den, den är kul i genomsnitt och hysteriskt rolig ibland.