Megan Mullally ersätter Jane Lynch i Party Down
Läste just att Jane Lynch ska ersättas av Megan Mullally i serien Party Down nästa säsong. Lynch har tydligen fått en lite större roll i kommande Glee. Jag tror inte att det kommer bli något större problem rent dramaturgiskt, folk byter ju jobb och i synnerhet denna cateringfirma verkar ju inte som något drömjobb precis.
Däremot kommer jag sakna Janes bizarra karaktär med sin torra stil och klockrena kommentarer. Megan Mullally känner jag nog endast från serien Will & Grace och jag hoppas verkligen att hennes karaktär i Party Down kommer skilja sig från den. Jag har dock sett henne i vissa intervjusammanhang och i verkligheten är hon nästan precis motsatsen till sin karaktär, så förhoppningsvis är hon alltså en bra skådespelerska.
Det dröjer dock innan vi får veta, nästa säsong börjar inte förrän 10:e april nästa år.
Fler remakes i TV-rutan
Ingen kan väl ha undgått trenden de senaste åren att många nya filmer är remakes på gamla filmer. Nu verkar det dock som att trenden börjar gälla för TV-serier också. Det mest kända exemplet hittills är nog Battlestar Galactica, som visserligen inte kan räknas som en ren remake utan mer en så kallad reboot, där grundhistoren behålls med resten avviker tillräckligt mycket från originalet för att det ska bli en skapelse som står på egna ben.
Nu var ju denna serien en succé och jag gillade den själv väldigt fram till det något otillfredsställande slutet. Det finns dock andra exempel som inte lyckades lika bra, där till exempel Bionic Woman står ut lite extra.
Nästa serie som redan är på väg är en ny version av V, som kommer starta i början av November. Denna ser jag fram emot men frågan om den blir bra eller dålig är omöjlig att svara på. Den innehåller bra skådisar, men ett dåligt manus kan sänka en produktion totalt.
Nu ryktas det även om en TV-serie baserad på den gamla 80-talsfilmen Teen Wolf. Denna beskrivs av skaparen som mer lik An American Werewolf In Paris än dess originalfilm och kommer varva komedi, spänning och romantik samtidigt som den utforskar varulvsmyten. Problemet är att det är en MTV-produktion, kanalen som inte visat något vettigt på 10 år. Troligtvis kommer den alltså rikta sig till Twilight-publiken på tjejer i yngre tonåren. Så mina förhoppningar på denna serien är tämligen låga.
Lite besviken på Eureka
Förra veckans avsnitt av Eureka var, till min besvikelse, ett så kallat klipp-avsnitt. Detta är en sorts avsnitt som tv-serier på 80- och 90-talen tog till när de behövde fylla ut med avsnitt utan att behöva anstränga sig spendera tid på att skriva manus. Man tar helt enkelt en tunn historia och använder denna som en förevändning att visa klipp från tidigare avsnitt.
I detta fallet handlade det om ett slags minneskapslar som folket i staden skulle spela in sina minnen på av någon konstruerad anledning som jag inte ens kommer ihåg. Detta gick till på så sätt att en karaktär fick en kapsel och börja berätta om något som hänt tidigare i serien, varvid denna sekvens visas. Allt som fattades var den där vågiga effekten i övergången mellan nutid och dåtid.
Sedan gick ju saker och ting naturligtvis snett, men detta ledde mest till ytterligare en anledning att visa gamla sekvenser innan problemet löstes och allt återställdes till sitt ursprungliga läge. Vilket naturligtvis också är en fördel för tv-bolaget, som kan visa detta avsnitt i princip när som helst utan att det påverkar någon övergripande storyline.
Personligen trodde jag inte att denna sorts avsnitt gjordes längre och jag kan inte minnas att jag sett det i någon annan serie på länge. Man känner sig nästan snuvad på ett helt avsnitt. Skärpning SyFy!
PS. SyFy måste ju dessutom vara det konstigaste namnbytet på länge. Hur tänkte de där?
Bästa avsnittet av True Blood hittills!
Jag har sagt det förut och säger det igen: True Blood blir bara bättre och bättre! Visserligen var inledningen lite skakig, så det fanns ju verkligen rum för förbättringar, men så här bra kunde jag aldrig tro att det skulle bli.
Denna veckans avsnitt fick mig bokstavligt talat att sitta på helspänn i vissa stunder. Det händer mig nästan aldrig, ens när jag ser på film, men igår kväll kom jag på mig själv flera gånger med att spänna mig så att jag nästan fick tvinga mig till att slappna av.
Det känns som om de nu börjar närma sig slutstriden, och med endast två avsnitt kvar av säsongen är det ju inte helt ologiskt. Jag hoppas bara att de inte gör som Dollhouse och placerar bästa avsnittet näst sist, vilket gör sista avsnittet till ett litet antiklimax.
Jag är också nyfiken på om de två separata historierna i säsongen kommer vävas ihop nu mot slutet eller om den ena verkligen är avslutad. Om man inte får höra någonting mer om det så känns den historien lite väl abrupt avslutad, även om det fanns detaljer i den som tveklöst kommer påverka karaktärerna i kommande säsonger.
Men nu är det iallafall snart höst, vilket betyder att fler serier kommer starta upp. Bland andra kommer en ny säsong av Heroes, som jag för tillfället håller på att traggla mig igenom sista halvan av förra säsongen av. Jag hörde att den skulle bli bättre, men jag är på avsnitt 19 nu och den känns fortfarande ganska halvtrist och intetsägande. Varför kan inte serier få sluta medans de fortfarande är bra?
Friidrotts-VM i HD, grym närvarokänsla
Jag har spenderat helgen, som väldigt många andra just nu, med att följa friidrotten från Berlin. Tyvärr har vi svenskar inte så mycket att hoppas på, men en tröst är att hela evenemanget sänds i högkvalitativ HDTV!
Både SVT, TV4 och Eurosport sänder i sina respektive HD-kanaler och det är så man nästan blir lite tårögd vid tanken på att inte allting på tv sänds i detta formatet ännu. Jag har en bra full-HDTV, men den stora skillnaden kommer när jag kör igång min projektor…
Visserligen stöder den endast 720p-upplösning och inte full-HD, men vad jag vet sänder varken SVT eller TV4 i högre upplösning än så, så jag tror inte jag går miste om något. Men vilken bild! Varje svettdroppe i knivskarp skärpa och detaljer i publikhavet man inte kunde drömma om att kunna se för bara några år sedan. Det känns banne mig nästan som om man vore där, för att använda en gammal klyscha.
Bolaget som producerar sändingarna vet verkligen vad de sysslar med rent tekniskt. Sedan kan man ju säga vad man vill om TV4s konstanta avbrott för reklam och nyheter, men det får bli ett annat blogginlägg.
Kvinnokarlen MacGyver
I morse slog jag på tvn en stund medan jag åt frukost och råkade hamna på kanal 5 som visar gamla MacGyver-avsnitt vid den tiden. Det visade sig vara avsnitt 8 från säsong 6, kallat “MacGuver’s Women”.
Jag vet vad ni tänker, för jag tänkte samma sak. “Kvinnor? Jag kan inte minnas att han var en sån kvinnokarl.” Men där var han, promenerandes på en pir med en kvinna, pratandes om förhållanden och giftermål. Hur skulle han klara sig ur denna knipan, undrade jag stilla. Kanske en båthake och lite tuggummipapper? Ett måsägg?
De förflyttade sig hastigt till MacGyvers hus där de hittade en prostituerad sovandes på soffan. De visade sig dock vara en poliskollega som jobbat “under cover” (hint hint, wink wink). Efter lite bortförklaringar kommer ännu en ung kvinna ner för trappan, nyduschad och kramar om vår käre hjälte. Och vem är detta om inte beryktade skådespelerskan Traci Lords?
Så, mina vänner, om ni haft några som helst betänkligheter över Angus MacGyvers kvinnotycke så kan ni sluta tvivla nu.
Zombies i Medium!
Serien Medium med Patricia Arquette i rollen som synsk brottsbekämpare är en av mina favoritserier, även om man brukar få lite tvivlande blickar när man nämner det. Seriens vardagsrealism blandat med övernaturligheter gör att detta är den enda polisserie jag inte tröttnat på.
Nu höjs den också ännu några snäpp i mina ögon med nyheten om ett speciellt halloween-avsnitt med gamla hederliga Romero-zombies! Det var ju inte igår man såg “riktiga” zombies på tv eller film. Senaste var den någorlunda underhållande filmen Diary of the Dead, men jag kan inte ens minnas att jag sett dem i en tv-serie förut överhuvudtaget. Jo, nu kom jag på ett avsnitt av Buffy the Vampire Slayer som hade zombies, men utöver det är det tunnsått.
Det pågår ju lite av en vampyrtrend just nu, med serier som True Blood och filmer som Twilight som är väldigt populära, så det ska bli kul med lite variation.
Kat från BSG i nya Caprica?
Nyversionen av Battlestar Galactica som avslutades i våras kommer som kanske bekant att få en “prequel”-serie vid namn Caprica. Denna kommer att utspela sig ganska många år innan sin moderserie vilket borde betyda att ingen av de människor som förekom i den serien kommer vara med i denna.
Det kan man ju tycka iallafall. Men nu ska tydligen Luciana Carro som spelade karaktären Kat i några avsnitt av Battlestar Galactica vara med i denna serien också. Lite märkligt kan tyckas, men inte helt ovanligt. I sciencefiction-seriernas moderskepp, Star Trek, förekommer det då och då att skådisar är med som olika karaktärer. Tim Russ till exempel, som spelar vulcanen Tuvok i Star Trek: Voyager spelade en människa i filmen Star Trek: Generations och en karaktär som hette T’Kar i Star Trek: Deep Space 9.
Så jag tror inte det kommer bli några problem i detta fallet heller.
Day One kanske bara blir en säsong
En av cheferna på NBC har tydligen sagt att den kommande serien Day One kanske bara blir en säsong lång. Den skulle alltså ha ett garanterat slut efter ett visst antal avsnitt, som en miniserie fast längre.
Jag måste säga att jag tycker detta är en utmärkt idé. De flesta serier håller på för många säsonger och självdör på grund av giriga tv-bolag som vill mjölka ur så mycket som möjligt ur dem. Om man från början bestämmer att en serie endast ska ha till exempel 20 avsnitt så kan manusförfattarna anpassa storyn utefter detta och det tror jag skulle höja kvaliteten avsevärt.
Frågan är bara om kanalen skulle visa alla avsnitten om serien visade sig vara en flopp. Eller ännu värre, om de verkligen slutar om serien är en succé. Skräckexemplet på det senare är Prison Break, som startade som en 13 delar lång sommarserie, men som drogs ut i 4 urtråkiga säsonger à 24 avsnitt styck. Plus en film. De första 13 avsnitten var ju så bra, synd att de förstörde serien.
Warehouse 13 fungerar faktiskt
Jag var lite skeptisk när jag började kolla på denna nya serie, med Fringe i bakhuvudet som inte var någon större hit för mig. Men jag måste säga att denna serie faktiskt fungerar, trots en del halvtaskiga gästskådisar och lite väl hastiga avslut på en del avsnitt.
Det som gör att det fungerar är samspelet mellan huvudpersonerna. Secret Service-agenterna Myka och Pete är nästan i klass med Mulder och Scully, fast med lite mer humor, och Artie är rätt underhållande han med, i all sin butterhet. När han nu fått en medhjälpare som är lika smart, om inte smartare, så hoppas jag på ett underhållande samspel på den fronten med. Han har ju haft Leena att prata med innan men hennes karaktär känns inte helt intressant än så länge. Jag hoppas hon får lite mer att göra i framtida avsnitt.
Sedan skadar det ju inte att skådespelarna är “easy on the eyes”, som man säger.