Slut med Heroes för min del
Ok, jag ger upp. Igen.
Jag har gett Heroes alla chanser att bli bättre, men tyvärr verkar det inte hända. Sista avsnittet jag såg var det andra på senaste säsongen och det var en enda långtråkig pina med ett menlöst försök till cliffhanger på slutet. Ingen av karaktärerna engagerar mig längre och en del av dem har börjat irritera mig med sina irrationella och ibland rent korkade handlingar. Dessa har i och för sig förekommit sedan serien började, men då var resten av serien så pass bra att man kunde ha överseende med det.
Jag har tillräckligt med andra serier att kolla på utan att behöva tvinga mig igenom denna serien vecka efter vecka. Så, adjöss Heroes.
Dexter säsong 4
Äntligen är allas vår favorit-seriemördare tillbaka i rutan. Denna gången möter vi en Dexter som för första gången är på väg att möta sin överman; sin nyfödda son.
Att jonglera ett jobb med att vara småbarnsförälder är jobbigt nog, men att sedan också försöka klämma in lite styckmord i ett späckat schema verkar nästan omöjligt. Men Dexter måste ju försöka. Får han inte utlopp för sina behov vet man ju inte vad som kan hända.
Han är dock inte den enda med behov. Även denna säsong verkar han få konkurrens av en annan seriemördare i form av John Lithgows “Trinity killer”, som återkommer med regelbundna intervall och mördar tre personer innan han försvinner på nytt. Detta har han kommit undan med i minst 30 år, men jag misstänker att hans karriär snart är till ända.
John Lithgow är en av Hollywoods mest underskattade skådespelare, i mitt tycke. Bara för att han spelar komedi i den framgångsrika serien Tredje Klotet Från Solen så glömmer de flesta att han har en gedigen karriär bakom sig, men både dramatiska och skrämmande roller. Ett paradexempel är filmen Raising Cain, där han spelar en man med personlighetsklyvning så bra att det är svårt att tro att det är samma människa.
Men tillbaka till ämnet. Dexter kommer smyga runt i 11 avsnitt till under hösten och jag har för mig att det redan är klart med en säsong till efter denna, så vi har en lång väg kvar innan vi ser det sista av honom.
Heroes säsongspremiär
Så hade då Heroes premiär för sin fjärde säsong. Premiäravsnittet var 90 minuter långt och jag måste erkänna att det var rätt ok. En del nya element introducerades som kan bli intressanta längre fram.
Nu verkar dock de stora massorna svika serien. Tittarsiffrorna var de absolut lägsta av seriens säsongspremiärer och tv-bolaget hjälpte inte till särskilt mycket för att sprida reklam om premiären. Frågan är nu om de kan vända trenden och få upp tittarsiffrorna, annars är jag rädd att detta kan bli sista säsongen.
Äntligen höst!
Det är inte inom många områden jag ser fram mot hösten, men när det gäller tv känns höstsäsongen som en räddare i nöden efter det ökenlandskap som är sommar-tv. Många nya serier startar och många gamla kommer tillbaka. Här är några av mina favoriter.
House – Äntligen är Hugh Laurie tillbaka som den bittra doktorn vi alla älskar. Förra säsongen slutade ju inte direkt uppsluppet, så det ska bli spännande att se vilken riktning historien kommer ta nu. Troligtvis dröjer det nog bara några avsnitt innan allt är tillbaka som det brukar, men man kan ju alltid hoppas att de faktiskt vågar göra stora förändringar för att skaka om och fräsha upp serien lite.
The Big Bang Theory – Leonard, Howard, Rajesh och inte minst Sheldon är äntligen tillbaka från nordpolen. Denna serien balanserar mellan rolig och hysteriskt rolig.
The Office – Förra veckan började denna briljanta serie en ny säsong och första avsnittet höll lika hög klass som man förväntade sig.
How I Met Your Mother – En annan komediserie jag gillar skarpt. Frågan är dock om det inte är Neil Patrick Harris som bär upp hela serien. Utan honom skulle serien definitivt vara sämre.
Heroes – Trots mitt sunda förnuft kommer jag ge denna serie ännu en chans. Har tappat räkningen på hur många gånger jag gett upp den.
Nästa vecka börjar ännu fler.
Glee tuffar på
Det verkar som om serien Glee blivit lite av en tittarsuccé redan. Jag skrev om serien i ett tidigare inlägg där jag kom fram till att jag inte tyckte pilotavsnittet levde upp till mina förväntningar. Nu har det gått ett par avsnitt till och man kan bilda sig en lite bättre uppfattning om hur serien som helhet kommer se ut.
Tyvärr tycker jag fortfarande att den är lite småtrist. Tonårsdrama är kanske inte riktigt min grej längre, men det går bevisligen att göra det intressantare än så här. Lärarnas drama är inte heller särskilt engagerande, och Jane Lynch är lite för överdriven som den hatiska cheerleader-tränaren. Det går att få en karaktär rolig genom att överdriva den, men här finns inget subtilt eller humoristiskt alls känns det som.
Sångnumren som borde bära serien blir tyvärr lite förstörda av dålig lipsync, och man rycks ut ur scenerna gång på gång på grund av att det blir så tydligt att de inte sjunger själva. Golddigger-scenen i tredje avsnittet är till exempel något av det konstigaste jag sett på tv på länge, om inte på ett bra sätt.
Nä, jag tror jag står över denna serie i fortsättningen och överlåter den till alla de som gillar den.
Djävulen kommer till Dollhouse
Nya säsongen av Dollhouse börjar snart, och en nyhet som fick mig att läsa lite extra noga var att Ray Wise kommer att synas i denna serie. Ray Wise spelade senast Djävulen i serien Reaper på ett mycket underhållande vis och jag ser mycket fram mot att återse honom i rutan igen. Hans karaktär i Dollhouse kommer tydligen att vara tämligen lik den han spelade i Reaper, men man får väl anta att han är lite mindre övernaturlig här.
Ray Wise är kanske mest känd för sin roll som Leland Palmer, den mördade Laura Palmers pappa, i den klassiska tv-serien Twin Peaks. Där var han väldigt övertygande men karaktären hade inte alls samma svarta humor som hans gestaltning av underjordens härskare. Personligen gillar jag honom lite bättre i Reaper även om Twin Peaks var en mycket bättre serie. De går ju liksom inte att jämföra.
Om ni läst bloggen tidigare har ni säkert snappat upp att jag gillar Dollhouse skarpt och tror att den kan, med tiden, bli lika bra som Joss Whedons tidigare serier. Jag blev dock tämligen överraskad när den fick ytterligare en säsong av tv-bolaget Fox. Deras samarbete har ju tidigare varit minst sagt besvärligt.. *hosthostFireflyhosthost* Ursäkta, fick något i halsen där. återstår nu bara att se om seriens fans räcker till för att serien ska överleva hela säsong 2.
Andra säsongen av True Blood avslutad
Så fick vi då äntligen lite klarhet i vad Maryann är och vad hennes motiv är. Utan att avslöja för mycket för de som inte sett avsnittet så måste jag säga att det blev ett tillfredsställande slut på hela den här historien. I böckerna är tydligen denna episoden ganska kort, och att dra ut den över en hel säsong var kanske inte det bästa man kunde göra.
Hur ter sig fortsättningen nu då? Jodå, det finns fortfarande en hel del lösa trådar att reda upp i nästa säsong. Som till exempel vad Sookie egentligen är, vem som kan smyga sig på en vampyr och kidnappa honom och hur tusan en flygande vampyr passar in i historien.
Jag antar att det enda vi kan göra är att vänta. Eller läsa böckerna. Men vem orkar det? 
Mannen under trappan
Igår började en miniserie på SVT som heter Mannen under trappan som verkar väldigt lovande. Den handlar om Fredrik, som köper ett gammalt hus men upptäcker att en underlig man bosatt sig i ett utrymme under huset. När han försöker avhysa mannen leder det till handgemäng och mannen springer och gömmer sig under huset, via en tunnel från förrådet under husets trappa. Efter hand kommer nu konflikten att trappas upp.
Huvudrollen spelas av Jonas Karlsson, som jag inte sett så mycket av på sistone. För några år sedan kändes det som om han var med i allting som visades på Sveriges Television, men jag antar att han trappat ner lite i sitt arbete.
Första delen genomsyrades av en mycket kuslig stämning och jag skäms inte för att säga att jag hoppade till lite i soffan vid åtminstone ett tillfälle. Fortsätter serien i samma stil kan det bli en mycket bra och spännande serie. Hoppas bara att slutet håller samma klass. Det är ju alltför vanligt att bra filmer och serier dras ner av mediokra slut, tyvärr.
Wipeout utan svenskar?
Såg att en ny säsong av svenska versionen av Wipeout snart ska sätta igång. Denna gången verkar de ha ännu mindre budget eftersom de nu skippat egna deltagare och bara köpt in det amerikanska programmet rakt av.
Detta vore ju faktiskt riktigt bra om det inte vore för att de behåller de svenska kommentatorerna. De tar alltså ett färdigt program, som är underhållande och har riktigt roliga kommentatorer och byter ut dessa mot Herngrens och Wiklunds infantila kissochbajs-humor.
Hur tänkte de här? Tror de att den svenska publiken skulle ha svårt att hänga med i ett vanligt engelskspråkigt program med svensk text, som inte varit något problem de senaste 50 åren? Är detta ett tecken på att vi fördummas och kommer få lida av dubbade filmer i framtiden? Jag hoppas verkligen inte det.
Skräckministeriet i SVT
Så var det då äntligen premiär för Sveriges Televisions nya ministerie-program; Skräckministeriet. Deras tidigare program Musikministeriet var ett lyckat program som gjorde intressanta reportage om musik, oftast från lite annorlunda vinkel än andra musikprogram. Jag gillade detta program väldigt mycket och hoppas det kommer tillbaka snart.
Håller nya Skräckministeriet samma höga kvalitetsnivå då? Ja, det skulle jag nog vilja påstå att det gör. Visserligen är det bara första programmet och det kan ju ta lite tid innan de blir varma i kläderna.
Reportaget om H. P. Lovecraft var mycket innehållsrikt och man fick reda på en del saker som kanske är mindre kända, även för de som känner till honom och har läst hans verk. Reportaget om Selma Lagerlöf var lite mindre spännande, men detaljen om att Stanley Kubrik i det närmaste kopierat en känd scen i The Shining från en gammal film baserad på en av hennes böcker var underhållande.
Jag kommer garanterat följa denna programserien i höst. Nu finns ju även möjligheten att titta på SVT Play om man råkar missa programmet, istället för att försöka pricka in diverse repriser på obekväma tider. Kul att det börjar bli riktigt användbart.