Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli någon fortsättning, eftersom det kändes som om det nu hade blivit lite för stora förändringar, men jag blev glad när jag läste att en fortsättning var på väg.

De recensenter som redan sett de första avsnitten av säsong 3 har gett mycket positiva omdömen, så förväntningarna är ganska höga från min sida. Hoppas bara serien kan leva upp till det.

I övrigt kommer flera andra serier igång efter juluppehållet denna vecka, bland annat House och Big Bang Theory. Sedan är det nu inte heller länge till innan sista säsongen av Lost drar igång. Där har vi något jag verkligen ser fram emot.

Själv har jag inte spelat detta spel alltför mycket, jag tröttnade ganska fort eftersom det är tämligen repetitivt. Däremot kommer jag väl ihåg avsnittet av Seinfeld som var mycket underhållande. Scenen där George puttar arkadspelet över en högtrafikerad gata sett uppifrån gav en helt ny insikt i spelet, och den tragiska slutscenen var det perfekta avslutet på avsnittet.

Efter ett längre avbrott kom Dollhouse tillbaka i slutet av förra veckan med två av sina starkaste avsnitt hittills. Nu börjar man känna igen lite av den gamla Joss. Dessutom var detta de första avsnitten med Summer Glau som verkar bli en väldigt intressant karaktär. Summer verkar dock inte ha något vidare brett register, men hon är ju ändå trevlig att titta på så det jämnar ut sig.

Det roligaste i avsnitten var dock Topher, som var tvungen att följa med till New York. Innan han åkte kopierade han sig själv till Viktor, för att kunna vara på två ställen samtidigt. Samspelet mellan de två var ibland grymt skoj och jag blir mer och mer imponerad av Enver Gjokaj. Hans förmåga att gestalta olika personligheter överglänser alla de andra dockorna i serien.

Synd att serien är dödsdömd, men det kanske ger tillfälle att få till ett bra avslut.

På Spåret är ett program som känns som det alltid funnits och det är svårt att tänka sig det utan Oldsberg som programledare, men jag är villig att ge Luuk en chans. Jag är ett stort fan av Killinggänget, men lite mindre entusiastisk över Luuks soloprojekt som talkshowvärd och programledare för Melodifestivalen med mera.

Hans humor kan ibland bli lite för torr, även om jag normalt inte har några problem med det. Detta kan dock fungera bra i På Spåret, men det återstår att se.

På tal om Melodifestivalen såg jag att ingen mindre än Dolph Lundgren skulle göra en insats i två avsnitt denna gången. Går det verkligen så dåligt för honom där borta i Hollywood? Jag kan inte minnas att jag sett honom i något sedan Johnny Mnemonic, så det kanske börja tryta lite i pengapåsen.

Stadens invånare har inga namn, endast nummer, och är övertygade om att The Village är den enda bebodda delen av jorden. En man vid namn Number Two, spelad av Ian McKellen, verkar vara den som styr staden.

Serien startar med att en man vaknar upp i öknen en bit ifrån staden utan minne av vem han är eller hur han hamnat där. Han minns dock att han definitivt inte hör hemma i staden, något dess invånare med Number Two i spetsen försöker övertyga honom om. De kallar honom Number Six.

Jag har inte sett originalserien men den är tydligen välkänd och mycket omtyckt i scifi-kretsar. Premissen ger ju verkligen upphov till en hel del frågor. Är de på jorden? Hur hamnade Number Six där? Finns det någon Number One? Det bästa är att det är en avslutad miniserie, så man är ju nästan garanterad svar på de flesta av frågorna.

Jag antar att dessa två program, Dansbandskampen och Körslaget, är populära. Själv har jag försökt ta mig igenom dem ett par gånger men helt enkelt inte stått ut. Jag fattar helt enkelt inte hur folk kan sitta och titta på detta.

Ok, dansbandsmusik är inte min grej, men jag förstår att folk gillar att dansa. Men att sitta och titta på andra som dansar? Är det verkligen underhållning?

Körsång kan också vara trevligt, om kören är duktig. Problemet med detta programmet är att det verkar vara glada amatörer som står och gastar. Det blir nästan plågsamt att lyssna på i längden, eller i mitt fall snabbare än så.

Lite senare kommer Skavlan som kan vara lite småputtrigt och trevligt, men att han blev Sveriges bästa programledare säger väl mer om resten av startfältet än honom.

Till slut kommer dock Robin och förbättrar läget. Han är oftast riktigt underhållande, men tyvärr är hans program alldeles för kort. Jag tycker inte att en timme vore så svårt att utöka det till iallafall.

Många sköna minnen har man från denna serie, som jag hoppas inte kommer att spolieras av den nya serien. Men jag har högt förtroende för denna. Tittar man på en serie som Battlestar Galactica så ser man ju att det är högst möjligt. Pilotavsnittet av V har dessutom fått bra recensioner hittills, så det bådar ju gott.

Bara jag inte har alltför höga förhoppningar nu, det kan sänka en hel serie.

Programmet liknar Postkodsmiljonären på så sätt att en deltagare vinner en stigande summa pengar, han har några livlinor och om han kan sluta och ta pengarna när han vill. Skillnaden är att istället för att svara på frågor ska han utgöra “enkla” uppgifter.

Uppgifterna utförs inuti en stor glaskub, därav namnet, och ser bedrägligt enkla ut. Det kan vara saker som att gå längs en rak linje med förbundna ögon, fånga en liten boll som skjuts mot deltagaren, balansera två bollar i ett rör och liknande. Han har nio “liv” och varje gång han misslyckas med en uppgift förlorar han ett. Trixet är att när han väl tagit sig an en uppgift inne i kuben kommer han inte ut innan han klarat den eller förlorat alla sina liv.

Det är enkelheten i upplägget som tilltalar mig. Saker som att kasta bollar så att de landar på ett bord utan att rulla av är saker som man tycker att man själv skulle kunna klara av, men troligtvis skulle man ha lika svårt att klara dem. På youtube finns det ett antal avsnitt upplagda, och jag inkluderar ett här under. Nu är bara frågan hur länge det dröjer tills Kanal 5 importerar detta program med Felix Herngren som programledare.

Whedon är ju mest känd för att vara hjärnan bakom serien Buffy the Vampire Slayer, men han har gjort en hel del briljant tv-underhållning utöver detta. Som exempel kan nämnas sci-fi-serien Firefly som gick i graven alldeles för tidigt, Internet-musikalen Dr. Horrible’s Sing-a-Long Blog och nu senast serien Dollhouse.

Både i Buffy och Dr. Horrible har Whedon visat prov på utomordentlig musik-förmåga, så det borde inte bli några problem för honom att slänga ihop ett Glee-avsnitt. Jag tror att humorn i serien passar honom ganska bra dessutom.

Detta är inte heller första gången han gör ett gästspel som regissör i en serie. Han har även gjort ett avsnitt av The Office, som naturligtvis innehöll en del referenser till vampyrer. Frågan är om han kan hålla sig från referenser till sina andra serier i Glee. För min del får han gärna referera fritt.

Jag har testat att ha en HTPC tidigare, för några år sedan, och det var inte någon direkt positiv erfarenhet. Den var stor, högljudd och komplicerad att använda. När jag till sist gav upp och köpte en dedikerad mediaspelare istället var det som om en vikt hade lyfts från mina axlar. Allt blev så mycket enklare och behagligare. Visst, det fanns en del begränsningar, men de kunde jag leva med.

Men nu har hårdvaran utvecklats till den grad att en liten låda på 19,5cm x 18,6cm x 7cm faktiskt kan spela upp 1080p i Blu-ray-kvalitet. Om denna datorn faktiskt är så tyst som det sägs kan det nog hända att en till införskaffas när det är dags att uppgradera mediaspelaren. Den börjar ju bli lite till åren och snubblar gärna om bitraten blir lite för hög.

Frågan är också om mjukvaran för HTPC utvecklats i samma takt, så man kan hantera den lika enkelt som en mediaspelare.