Arkiv för kategori Program
Mannen under trappan
Igår började en miniserie på SVT som heter Mannen under trappan som verkar väldigt lovande. Den handlar om Fredrik, som köper ett gammalt hus men upptäcker att en underlig man bosatt sig i ett utrymme under huset. När han försöker avhysa mannen leder det till handgemäng och mannen springer och gömmer sig under huset, via en tunnel från förrådet under husets trappa. Efter hand kommer nu konflikten att trappas upp.
Huvudrollen spelas av Jonas Karlsson, som jag inte sett så mycket av på sistone. För några år sedan kändes det som om han var med i allting som visades på Sveriges Television, men jag antar att han trappat ner lite i sitt arbete.
Första delen genomsyrades av en mycket kuslig stämning och jag skäms inte för att säga att jag hoppade till lite i soffan vid åtminstone ett tillfälle. Fortsätter serien i samma stil kan det bli en mycket bra och spännande serie. Hoppas bara att slutet håller samma klass. Det är ju alltför vanligt att bra filmer och serier dras ner av mediokra slut, tyvärr.
Skräckministeriet i SVT
Så var det då äntligen premiär för Sveriges Televisions nya ministerie-program; Skräckministeriet. Deras tidigare program Musikministeriet var ett lyckat program som gjorde intressanta reportage om musik, oftast från lite annorlunda vinkel än andra musikprogram. Jag gillade detta program väldigt mycket och hoppas det kommer tillbaka snart.
Håller nya Skräckministeriet samma höga kvalitetsnivå då? Ja, det skulle jag nog vilja påstå att det gör. Visserligen är det bara första programmet och det kan ju ta lite tid innan de blir varma i kläderna.
Reportaget om H. P. Lovecraft var mycket innehållsrikt och man fick reda på en del saker som kanske är mindre kända, även för de som känner till honom och har läst hans verk. Reportaget om Selma Lagerlöf var lite mindre spännande, men detaljen om att Stanley Kubrik i det närmaste kopierat en känd scen i The Shining från en gammal film baserad på en av hennes böcker var underhållande.
Jag kommer garanterat följa denna programserien i höst. Nu finns ju även möjligheten att titta på SVT Play om man råkar missa programmet, istället för att försöka pricka in diverse repriser på obekväma tider. Kul att det börjar bli riktigt användbart.
Bästa avsnittet av True Blood hittills!
Jag har sagt det förut och säger det igen: True Blood blir bara bättre och bättre! Visserligen var inledningen lite skakig, så det fanns ju verkligen rum för förbättringar, men så här bra kunde jag aldrig tro att det skulle bli.
Denna veckans avsnitt fick mig bokstavligt talat att sitta på helspänn i vissa stunder. Det händer mig nästan aldrig, ens när jag ser på film, men igår kväll kom jag på mig själv flera gånger med att spänna mig så att jag nästan fick tvinga mig till att slappna av.
Det känns som om de nu börjar närma sig slutstriden, och med endast två avsnitt kvar av säsongen är det ju inte helt ologiskt. Jag hoppas bara att de inte gör som Dollhouse och placerar bästa avsnittet näst sist, vilket gör sista avsnittet till ett litet antiklimax.
Jag är också nyfiken på om de två separata historierna i säsongen kommer vävas ihop nu mot slutet eller om den ena verkligen är avslutad. Om man inte får höra någonting mer om det så känns den historien lite väl abrupt avslutad, även om det fanns detaljer i den som tveklöst kommer påverka karaktärerna i kommande säsonger.
Men nu är det iallafall snart höst, vilket betyder att fler serier kommer starta upp. Bland andra kommer en ny säsong av Heroes, som jag för tillfället håller på att traggla mig igenom sista halvan av förra säsongen av. Jag hörde att den skulle bli bättre, men jag är på avsnitt 19 nu och den känns fortfarande ganska halvtrist och intetsägande. Varför kan inte serier få sluta medans de fortfarande är bra?
Kvinnokarlen MacGyver
I morse slog jag på tvn en stund medan jag åt frukost och råkade hamna på kanal 5 som visar gamla MacGyver-avsnitt vid den tiden. Det visade sig vara avsnitt 8 från säsong 6, kallat “MacGuver’s Women”.
Jag vet vad ni tänker, för jag tänkte samma sak. “Kvinnor? Jag kan inte minnas att han var en sån kvinnokarl.” Men där var han, promenerandes på en pir med en kvinna, pratandes om förhållanden och giftermål. Hur skulle han klara sig ur denna knipan, undrade jag stilla. Kanske en båthake och lite tuggummipapper? Ett måsägg?
De förflyttade sig hastigt till MacGyvers hus där de hittade en prostituerad sovandes på soffan. De visade sig dock vara en poliskollega som jobbat “under cover” (hint hint, wink wink). Efter lite bortförklaringar kommer ännu en ung kvinna ner för trappan, nyduschad och kramar om vår käre hjälte. Och vem är detta om inte beryktade skådespelerskan Traci Lords?
Så, mina vänner, om ni haft några som helst betänkligheter över Angus MacGyvers kvinnotycke så kan ni sluta tvivla nu.
Glee lever inte riktigt upp till förhoppningarna
Jag såg pilotavsnittet för en ny serie som ska starta i höst; Glee. Jag har nämnt serien i ett tidigare inlägg eftersom jag läst lite om den och tyckt att den verkade lovande. Tyvärr levde det första avsnittet inte riktigt upp till mina förväntningar.
Serien handlar om en spanskalärare på en typisk amerikansk highschool som av någon anledning (jag kommer inte ihåg exakt vad hans motivation var) tar över skolans kör när den tidigare körledaren blir anklagad för sexuella trakasserier. Kören ses av skolans elever som något av det töntigaste som världen har att uppbringa, vilket gör det svårt att locka deltagare.
Will, som läraren heter, lyckas dock samla ihop ett fåtal färgstarka elever som faktiskt kan sjunga. Det är dock knappast skolans populäraste elever, men han lyckas även “övertala” en av skolans football-spelare att gå med för att försöka göra kören lite mer tilltalade för resten av skolan.
Karaktärerna är än så länge inte särskilt djupa, men det är ju svårt att förmedla i det allra första avsnittet så det blir säkert bättre i framtida avsnitt. Problemet med pilotavsnittet är att det kändes lite för slätstruket. Det var dessutom lite för mycket drama och för lite komedi för min smak. En bra serie behöver en blandning av dessa element. Handlingen känns redan förutsägbar och det är svårt att se hur de ska kunna komma på originella historier med detta utgångsläget.
Vi får se helt enkelt. Jag kommer iallafall ge det några avsnitt innan jag ger upp.
Torchwood – Children of Earth
Den engelska science-fictionserien och Dr. Who-spinoffen Torchwood går just nu på BBC i en slags “mini-säsong”. Den består av en miniserie i 5 eller 6 delar som visas med ett avsnitt om dagen denna veckan. Hittills har två avsnitt visats och än så länge håller de spänningen och mysteriet uppe mycket väl.
Handlingen är att en morgon stannar alla barn i hela världen upp i några minuter. De blir helt enkelt helt apatiska och står och stirrar ut i luften. Samtidigt i hela världen. En tämligen originell premiss i mitt tycke. När de vaknar upp fortsätter de som om ingenting har hänt, men några timmar senare händer det igen. Denna gång börjar de även tala unisont och upprepar frasen “We are coming” om och om igen på ett sätt som faktiskt fick mitt nackhår att resa sig lite. Det är bra betyg för en skräckfilmsälskare som jag.
Denna serien har en känsla för detaljer som är sällsynt i tv-serier nuförtiden. Som när en av huvudpersonerna kommer att tänka på att alla barnen pratade engelska, och en annan föreslog att den som styrde dem kanske hade skannat av jorden för att bedöma vilken som var det vanligaste språket, så replikerade en tredje att det skulle varit kinesiska isåfall. Sådanan småsaker är sånt som lyfter en serie i mina ögon.
Jag måste erkänna att jag tycker Torchwood slår Dr. Who med hästlängder, men jag har i och för sig endast sett den första säsongen av den nya serien så den kanske blev bättre sedan.
Top Gear inne på säsong 13
Det populära bilprogrammet från England, Top Gear, är nu inne på sin 13:e säsong och det verkar inte som de tappat fart ännu. Jeremy Clarkson, Richard Hammond, James May och The Stig tuffar vidare i samma välkända spår, vilket är tur eftersom de är väldigt underhållande spår.
Av de tre programmen som visats hittills denna säsongen är mitt favoritinslag testet i avsnitt två, där de testar bilar för tonåringar. De får en budget att köpa en bil för, vilken de sedan får veta även ska användas för att modifiera bilarna på typiska tonårsvis. James May lyckas bäst i mitt tycke, men blir saboterad av de två andra på ett sätt som fick mig att nästan gråta av skratt. Detta blir dessutom ett återkommande skämt i hela inslaget.
I ett avsnitt, jag tror det var det första, avslöjar de även vem The Stig är, men jag har för mig att jag läst rykten om att de bytt ut honom lite då och då under säsongerna som gått och troligtvis har de nu bytt ut honom igen. Det blir ju lite konstigt i fortsättningen när de presenterar honom som mystisk och man då vet precis vem det är…
True Blood – Bästa serien just nu
Inte för att det finns så mycket konkurrens just nu, men True Blood har verkligen levt upp till mina förväntningar denna nya säsongen. Inkluderandet av Michelle Forbes mystiska karaktär Maryann i slutet av första säsongen håller intresset uppe för Taras och Sams rollfigurer, som riskerade att kännas lite utanför när vampyrhistorierna pågår som huvudtema.
I vampyrdelen ökar spänningarna mellan Sookie och Erik när hon mer och mer inser vampyrernas mörka sidor, och hennes förhållande med Bill börjar knaka allt mer i fogarna för varje avsnitt.
Detta är för närvande den enda serien jag följer under sommaren och det känns som om det faktiskt räcker. Eureka kommer igång om någon vecka, men jag känner just nu inget större behov av fler serier. Filmer passar sommaren bättre än tv-serier, helt enkelt.
Bra TV-serier i sommar
Nu är det sommartider och det märks som vanligt i tv-tablåerna både här i Sverige och i USA. De flesta serier har uppehåll och tanken är väl att man ska vara ute i det vackra vädret och slå kullerbyttor i gräset. Har man inte lust att fördriva tiden på sådana hälsosamma aktiviteter finns det dock ett par serier att titta närmare på under sommaren.
Den första, som redan kommit igång, är True Blood som nu går in på sin andra säsong. Första säsongen startade lite skakigt med trevande skådespeleri och lite putslustiga passager men fann snabbt sitt fotfäste. Andra halvan av säsongen fortsatte att bli mörkare och mörkare ända till slutet och denna trenden verkar hålla i sig även denna säsong, vilket borgar för ännu en underhållande säsong med mycket svart humor, spänning, blod och sex.
En ny serie som snart har premiär är Warehouse 13, som beskrivits som en blandning mellan Arkiv X, Indiana Jones och den gamla Bruce Willis-klassikern Par i Brott. Jag ser fram emot denna och hoppas att den kan bli bättre än Fringe, som jag ganska snabbt tröttnade på eftersom den snabbt blev repetitiv och lite väl osannolik.
Den 11:e juli börjar säsong 3 av Eureka som är en ganska lättviktigt men väldigt kul serie om en hemlig stad någonstans i USA där landets ledande vetenskapsmän och kvinnor rekryterats för att jobba och forska fram teorier och uppfinningar för landets och världens bästa. Huvudpersonen är sheriffen Jack Carter som inte tillhör geni-skaran men som allt som oftast får städa upp efter dem när experiment går fel.
En serie som inte börjar förrän i höst, men som jag ändå tänkte nämna här är Glee. Detta är en musikal/komedi/drama-serie som fått väldigt bra respons av de som sett pilotavsnittet. Serien handlar om en spanskalärare som tar över körsången på en amerikansk high school. Jag vet, det låter inte särskilt spännande, men tydligen ska den vara väldigt underhållande.
Sedan finns det ju alltid filmer att roa sig med om tv-abstinensen blir för kraftig.
Party Down – Bra ny tv-serie
Om du, som jag, är ett fan av Veronica Mars kan jag tipsa om denna nya serie. Serien har just avslutat sin första säsong i USA och verkar ha visats på en mindre kabelkanal och inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Jag har inte hört något om någon mer säsong, men förhoppningsvis kommer den att fortsätta några år till.
Serien handlar om en cateringfirma i Los Angeles vid namn Party Down, ledd av den ambitiösa chefen Ron som drömmer om att en dag kunna öppna en kedja av snabbmatsrestauranger vid namn Soup ‘R’ Crackers. Hans team består av ett gäng mer eller mindre misslyckade skådisar och författare som inte är riktigt lika ambitiösa som Ron. Varje avsnitt avhandlar en tillställning och handlar mycket om gruppens förhållande till varandra, gästerna och livet i allmänhet.
Anledningen till att jag nämnde Veronica Mars i inledningen är att seriens skapare Rob Thomas även varit med och skapat denna serie och att nästan alla skådisar som varit med i den serien är med i denna. Två av huvudpersonerna och minst en gästskådespelare i varje avsnitt ungefär.
Så missa inte denna om du har chansen att se den, den är kul i genomsnitt och hysteriskt rolig ibland.