Jag antar att dessa två program, Dansbandskampen och Körslaget, är populära. Själv har jag försökt ta mig igenom dem ett par gånger men helt enkelt inte stått ut. Jag fattar helt enkelt inte hur folk kan sitta och titta på detta.

Ok, dansbandsmusik är inte min grej, men jag förstår att folk gillar att dansa. Men att sitta och titta på andra som dansar? Är det verkligen underhållning?

Körsång kan också vara trevligt, om kören är duktig. Problemet med detta programmet är att det verkar vara glada amatörer som står och gastar. Det blir nästan plågsamt att lyssna på i längden, eller i mitt fall snabbare än så.

Lite senare kommer Skavlan som kan vara lite småputtrigt och trevligt, men att han blev Sveriges bästa programledare säger väl mer om resten av startfältet än honom.

Till slut kommer dock Robin och förbättrar läget. Han är oftast riktigt underhållande, men tyvärr är hans program alldeles för kort. Jag tycker inte att en timme vore så svårt att utöka det till iallafall.

Tyvärr tycker jag fortfarande att den är lite småtrist. Tonårsdrama är kanske inte riktigt min grej längre, men det går bevisligen att göra det intressantare än så här. Lärarnas drama är inte heller särskilt engagerande, och Jane Lynch är lite för överdriven som den hatiska cheerleader-tränaren. Det går att få en karaktär rolig genom att överdriva den, men här finns inget subtilt eller humoristiskt alls känns det som.

Sångnumren som borde bära serien blir tyvärr lite förstörda av dålig lipsync, och man rycks ut ur scenerna gång på gång på grund av att det blir så tydligt att de inte sjunger själva. Golddigger-scenen i tredje avsnittet är till exempel något av det konstigaste jag sett på tv på länge, om inte på ett bra sätt.

Nä, jag tror jag står över denna serie i fortsättningen och överlåter den till alla de som gillar den.

Detta vore ju faktiskt riktigt bra om det inte vore för att de behåller de svenska kommentatorerna. De tar alltså ett färdigt program, som är underhållande och har riktigt roliga kommentatorer och byter ut dessa mot Herngrens och Wiklunds infantila kissochbajs-humor.

Hur tänkte de här? Tror de att den svenska publiken skulle ha svårt att hänga med i ett vanligt engelskspråkigt program med svensk text, som inte varit något problem de senaste 50 åren? Är detta ett tecken på att vi fördummas och kommer få lida av dubbade filmer i framtiden? Jag hoppas verkligen inte det.

Nu var ju denna serien en succé och jag gillade den själv väldigt fram till det något otillfredsställande slutet. Det finns dock andra exempel som inte lyckades lika bra, där till exempel Bionic Woman står ut lite extra.

Nästa serie som redan är på väg är en ny version av V, som kommer starta i början av November. Denna ser jag fram emot men frågan om den blir bra eller dålig är omöjlig att svara på. Den innehåller bra skådisar, men ett dåligt manus kan sänka en produktion totalt.

Nu ryktas det även om en TV-serie baserad på den gamla 80-talsfilmen Teen Wolf. Denna beskrivs av skaparen som mer lik An American Werewolf In Paris än dess originalfilm och kommer varva komedi, spänning och romantik samtidigt som den utforskar varulvsmyten. Problemet är att det är en MTV-produktion, kanalen som inte visat något vettigt på 10 år. Troligtvis kommer den alltså rikta sig till Twilight-publiken på tjejer i yngre tonåren. Så mina förhoppningar på denna serien är tämligen låga.

I detta fallet handlade det om ett slags minneskapslar som folket i staden skulle spela in sina minnen på av någon konstruerad anledning som jag inte ens kommer ihåg. Detta gick till på så sätt att en karaktär fick en kapsel och börja berätta om något som hänt tidigare i serien, varvid denna sekvens visas. Allt som fattades var den där vågiga effekten i övergången mellan nutid och dåtid.

Sedan gick ju saker och ting naturligtvis snett, men detta ledde mest till ytterligare en anledning att visa gamla sekvenser innan problemet löstes och allt återställdes till sitt ursprungliga läge. Vilket naturligtvis också är en fördel för tv-bolaget, som kan visa detta avsnitt i princip när som helst utan att det påverkar någon övergripande storyline.

Personligen trodde jag inte att denna sorts avsnitt gjordes längre och jag kan inte minnas att jag sett det i någon annan serie på länge. Man känner sig nästan snuvad på ett helt avsnitt. Skärpning SyFy!

PS. SyFy måste ju dessutom vara det konstigaste namnbytet på länge. Hur tänkte de där?

Det som gör att det fungerar är samspelet mellan huvudpersonerna. Secret Service-agenterna Myka och Pete är nästan i klass med Mulder och Scully, fast med lite mer humor, och Artie är rätt underhållande han med, i all sin butterhet. När han nu fått en medhjälpare som är lika smart, om inte smartare, så hoppas jag på ett underhållande samspel på den fronten med. Han har ju haft Leena att prata med innan men hennes karaktär känns inte helt intressant än så länge. Jag hoppas hon får lite mer att göra i framtida avsnitt.

Sedan skadar det ju inte att skådespelarna är “easy on the eyes”, som man säger.

Till en början tyckte jag det var en bra utveckling. Kortare intro betyder ju trots allt mer tid för själva programmet. Men på senare tid har jag börjat längta tillbaka till de gamla klassiska serierna som Airwolf, Macgyver, A-Team och liknande, som verkligen hade signaturmelodier. Ibland flera minuter långa. De fick en liksom i stämning inför avsnittet och man hann sätta sig lite till rätta i soffan. Även nuförtiden får man något glansigt nostalgiskt i ögonen varje gång man hör dessa melodier.

Men vissa moderna serier verkar nu börjat gå tillbaka till lite längre intron, med mer presentation av karaktärerna. Lyckligtvis har de skippat den klassiska metoden med att skådespelaren vänder sig lite överraskat mot kameran och sedan brister ut i ett charmigt eller lite pillemariskt leende, samtidigt som namnet visas.

Ett program med mycket välgjort intro är Chuck. De använder en låt av gruppen Cake som heter Short Skirt/Long Jacket som utnyttjar ett catchigt gitarriff i kombination med en snärtig bas som gör att man blir rent entusiastisk när man hör den. Jag har vid flera tillfällen skruvat upp volymen lite extra när introt börjar och suttit och diggat med ett löjligt flin på läpparna. Och med hjälp av lite YouTube kan du även njuta av det direkt här på sidan.

Av de andra kanalernas program är det nog bara Martin Timell i TV4 som kommer upp i samma underhållningsvärde. Resten av programledarna i Äntligen Hemma är dock tämligen slätstrukna och ointressanta. De är säkert trevliga, men inte mycket till underhållare.

Fyrans andra program Bygglov är mer irriterande än roligt, tyvärr. En av programledarna verkar inte heller veta särskilt mycket om bygg och det känns ju lite som en förutsättning för att bli programledare i ett byggprogram.

Fyran hade ju även ett kortlivat program med bröderna Calle och Alex Schulman. Ju mindre sagt om detta desto bättre. Väldigt synd att det sköttes så taffligt, det var ju ett ämne som intresserar mig.

Om vi till exempel skulle skickat Måns Zelmerlöws slätstrukna och totalt harmlösa bidrag som troligtvis hade drunknat i mängden? Vad hade SVT gjort med finalen? De har troligtvis inget annat val än att visa den i vilket fall som helst, men jag tvivlar på att de skulle ha många tittare. Det skulle varit 3-4 bortkastade timmar och en sjuhelsikes massa bortkastade licenspengar.

Nu slapp de ju detta potentiella tittarfiasko denna gången, men frågan är hur många år de kommer undan med det.

Vid nio går kvaliteten ner lite med Filip och Fredriks hittills ganska bleka satsning på livesändning från New York. Personligen är jag rätt trött på dessa herrar som är lite väl förtjusta i sig själva, men ibland kommer det en intressant gäst som lyser upp programmet. Martin Sheen i gårdagens program är ett bra exempel på detta.