Det finns en del TV-serier som sticker ut lite extra när det gäller musik som används, både i själva avsnittet och när det gäller signaturemelodin. På senare år har dock signaturmelodierna blivit kortare och kortare, och i vissa fall nästan helt uteslutits. En av de första som minimerade denna sekvens var Lost, som endast har en logotype som zoomas in ackompanierat av ett synt-swoosh.
Till en början tyckte jag det var en bra utveckling. Kortare intro betyder ju trots allt mer tid för själva programmet. Men på senare tid har jag börjat längta tillbaka till de gamla klassiska serierna som Airwolf, Macgyver, A-Team och liknande, som verkligen hade signaturmelodier. Ibland flera minuter långa. De fick en liksom i stämning inför avsnittet och man hann sätta sig lite till rätta i soffan. Även nuförtiden får man något glansigt nostalgiskt i ögonen varje gång man hör dessa melodier.
Men vissa moderna serier verkar nu börjat gå tillbaka till lite längre intron, med mer presentation av karaktärerna. Lyckligtvis har de skippat den klassiska metoden med att skådespelaren vänder sig lite överraskat mot kameran och sedan brister ut i ett charmigt eller lite pillemariskt leende, samtidigt som namnet visas.
Ett program med mycket välgjort intro är Chuck. De använder en låt av gruppen Cake som heter Short Skirt/Long Jacket som utnyttjar ett catchigt gitarriff i kombination med en snärtig bas som gör att man blir rent entusiastisk när man hör den. Jag har vid flera tillfällen skruvat upp volymen lite extra när introt börjar och suttit och diggat med ett löjligt flin på läpparna. Och med hjälp av lite YouTube kan du även njuta av det direkt här på sidan.